Jag skulle vilja vara lite mer som dem.
De som kan kallas hjältar.
Vardagens eller allmänhetens hjältar.
De som rör sig varsamt och vackert och fridfullt och
med siktet inställt på förändring.
Jag beundrar dessa människor som trots
vinterns kalla hand och
nattens mörka skyfall
har kvar sin passion.
Som trotsar alldeles för tidiga mornar och som ändå kan dela med sig av sina väl sparade leenden till de som hamnat utanför.
Till de som inte kom med.
Jag vill vara lite mer som dem.
Som tar sig tid.
Som letar igenom sina svar och delar med sig.
Som tar sig igenom dystra måndagar med siktet på lösningar och alternativ.
Som ändå orkar.
Ni håller mig uppe. Omedvetet stjäl jag lite
endast lite
av ert magiska ljus.
Jag fylls på.
Jag blir någon centimeter längre för varje gång.
Jag beundrar er.
Jag behöver lära mig mer om tålamod och väntan.
Om att sätta mål och inte överskrida sin egen möjlighet.
Jag behöver kunskap om en människas kapacitet att falla utan att stanna kvar på botten.
Jag behöver känna att även jag kan bli en hjälte i min egen vardag.
I min egen krigszon.
Jag vill vara mer som alla andra.
De som kan kallas hjältar.
Vardagens eller allmänhetens hjältar.
De som gör en skillnad och som håller om och
som aldrig
aldrig
skulle låta någon hamna i skuggan.
Ni brinner för oss i er närhet och
på samma sätt
vill jag brinna för er...
