Jag vill aldrig glömma..

I tusen nyanser av svart

finns ni nära mig

och

jag

jag andas er

så som man andas när man vill att luften ska räcka

mer än den gör

och när

det gör så där ont

i bröstet

för det känns

som om det ska sprängas
gå i bitar
ramla sönder.

Så andas jag er

bland tusen nyanser av svart.
När dag blir till natt och natten blir gryning.

I miljoner nyanser av era ord

sitter jag

medan ni vandrar omkring

i mina tankar

utan att sitta still

en endaste gång

och

jag

jag försöker hålla kvar varje sekund av era röster

bakom mina ögonlock.
För jag vill aldrig glömma.

Där sitter jag

bland miljoner nyanser av era sista ord

och där

där

lever ni

andas jag

finns vi.

Tillsammans

(men med en evighet emellan oss)

Mamma och pappa, jag saknar er..

Vald Månadens tanke Poeter.se

Ta ingen för givet...

Om du eller jag skulle dö imorgon

Jag och min kamera. 

vill jag att du ska veta att...

En enda mening.

Den har etsats sig fast den senaste tiden.

Tänkt den.

Sagt den.

En människa finns inte längre och nära döden är livet som närmast.

Oförutsägbar.

Den påminner oss om att aldrig ta något eller någon för givet och

hur den får oss att känns oss levande på ett konstigt sätt.

Bisarrt.

Men så är det.

En människa finns inte längre.

Döden gör livet mer levande.

Vackrare.

Skörare.

Man vet inte vad man ska säga men man säger det.

Ändå.

För tystnaden kan ibland vara det bästa samtalet man haft och

sorgen har en tendens att föra människor samman.

Och så vill jag tro.

På att det finns något.

Något stort.

Eller bara större.

Ovanför oss.

Som tar hand om och ser efter de som lämnar oss.

Som vägleder dem rätt.

Jag vill också tro

att de finns kvar på något sätt.

Hos oss.

Med oss.

Nära men ändå

så långt bort.

Det ger mig trygghet.

Att tro på det.

Och så blir det ännu mer tydligt.

Allt det där som betyder någonting

på riktigt,

här och nu och

alltid och

det jag vet att jag kommer ångra att jag inte hade sagt.

Det kommer att ta en stund men

det är en början.

Det är alltid en början.

Och till mina nära:

Om du skulle dö imorgon

eller jag..

vill jag att du ska veta att

jag är oerhört glad

tacksam

att ni finns i mitt liv.

Tack för alla stunder

minnen

chanser och

möjligheter.

För att ni finns och

för att jag har fått äran att få vara en del av ert liv.

Ni får mig att känns mig levande och jag tackar er för det.

Och ni...vänta inte för länge med det där

allra

allra

viktigaste.

Och du...

Och det finns en trasig stjärna i min hand
som bara himlen kan förstå

och ändå
ändå

älskar jag djupet i dina ögon
åren i ditt ansikte
kampen
som du formar i dina trygga händer
som du blåser liv i
och du blåser liv
i mig.

All the time.

Och jag vet
att du skrattar högt
när jag säger hej då hundraåtta gånger
men ändå stannar kvar
och jag vet
att du fångar mig
varje dag
varje timme
varje sekund.

Och jag vill hålla dig kvar
nära mina hjärtslag
och jag vill
ge dig alla möjligheter som du tror att du inte kommer att få
och jag vill
bosätta mig i dina drömmar och
aldrig
aldrig
ska du bli rädd.
Du kommer aldrig att vara ensam.

Och det finns ett trasigt du i min hand
som jag andas på
för att väcka sovande leenden till liv.

All the time.