En liten väg...

Jag vet en liten genväg
en liten bortglömd gata precis nedanför torget.
(Bakom han som säljer halvdåliga äpplen)

Jag vet ett skydd mot vinden
en liten bod
där plankorna knappt håller ihop men
där man kan vila en liten stund.

Jag vet en dröm
i den kan man resa runt hela världen
eller bara till grannen med de fina rosbuskarna.

Jag har hittat ett sätt
hur man kan resa i tiden...
...
du ställer dig på genvägen bakom torget och
rör vid den del av dig som gör allra mest ont...

Jag vill ha en varm sommardag
med dig
med oss
med blicken vänd utöver havet
tillsammans

och

jag vill ha en timme
eller tusen
dela ord och meningar
med dig
mellan dig och mig
tillsammans
och kanske
vill jag ha en tystnad
som visar sig vara ett av de bästa samtalen
vi haft
du och jag
tillsammans.

Jag vill ha en tillvaro
med ditt namn
din hud
din existens på mina läppar
och
jag vill kunna ge dig
allt det där
du önskar.

Jag vill ha en varm
(kall)
sommardag
(vinterdag)
med dig
med dig och mig och
aldrig
aldrig
vill jag vara utan

oss.

Älska mig, bad hon...

Älska mig, bad hon.

Älska alla mina brister
mina fel
mina underliga funderingar
mina smala händer
mina lite för tjocka lår.
Älska mig.

Älska alla mina brister
mitt häftiga humör
min tråkiga filmsmak
mitt behov av organisation och kontroll.

Älska mig

när jag inte orkar mer.

Håll mig hårt och viska att du älskar mig.
Nära.

Jag vet
jag är udda
lite galen
ganska svår
men jag gör mitt bästa
jag försöker
jag vill lära mig.

Älska mig, bad hon.

Älska mig är du snäll...

Som om du aldrig varit borta...

Plötsligt fanns du där.
Din röst.
Precis som jag minns den.
Ett gammalt kassettband i en bortglömd freestyle med en dålig inspelning men
du fanns där.
Som om du aldrig varit borta.
Som om du satt
bredvid
nära
alldeles intill och
talade mjuka meningar
med din röst
som varit tyst
i nästan en evighet.

(eller rättare sagt i 3112 dagar)

Plötsligt fanns du där och
jag vill bara tala om för dig
att jag saknar dig.
Jag saknar mer än ord räcker till...

Inatt bor Karlavagnen på min himmel...

Det ligger ord i mina händer
som jag vill ge er
skänka er
men jag inser
att inga ord i världen skulle kunna beskriva er rättvist.

För det handlar om så mycket mer än ord
det handlar om
att hitta en plats
att hitta sin del av världen hos andra och
det handlar om att känna sig delaktig.
Det handlar om att hitta hem
på ett av många sätt.

Det växer strimmor av ljus
längst den väg jag trodde var outforskad
eller totalt igenbommad
av andra människor
och
i slutet av varje kamp
när röken lagt sig
formas samma ansikten framför mig.

Det finns inget vackrare.

Det behövs aldrig mycket.
Valda ord en tuff kväll i Mars.
Ett initiativ när man helt plötsligt sitter utan.
En sund tanke när man förlorat sina egna.
Hon hörde tårar men hon fanns kvar.
Hon stannade kvar.

Det ligger ord i mina händer
men aldrig
aldrig
kan de forma er rättvist

för


jag vill beskriva er på tusen nya språk varje dag och
idag
inatt
bor Karlavagnen på min himmel

och det finns inget vackrare.