Och regnet fortsätter att hålla sig kvar, vägrar släppa taget.
Det börjar i maj. Kanske tycker någon att det börjar lite tidigare, kanske glider det oförmärkt sig in någon kväll i april, ett körsbärsträd med den vackraste färgen som efter en stund slår ut till tio stycken, en uteservering med försiktigt vikta fleecefiltar över stolarna, människor med ett glas vin i handen som trotsar. Som vill känna den där sommarkänslan, men får ge upp för kylan säger annorlunda.
Och varje år, när man tror att det är försent, när man är så säker på att just i år, i år blir det inget med den här himla sommaren dyker den plötsligt upp. Lite försiktigt sådär och längtan slår rot igen. Solen stannar långt efter middag, Kvällstidningarnas löpsedlar täcks av "så här blir sommarvädret" och en kompis köper en ljus vårjacka. Eller ett par sandaler.
Man börjar prata om grillning och kvällar med vin och skratt och samtal vid havet för det finns inget så vackert som en solnedgång vid havet, delat med människor man trivs med.
Man lägger in halsduken i sitt fack och man får en annan energi. En annan sinnesstämning. Varje liten solstråle letar sin in i de uttömda och stelfrusna depåerna och de fylls på. Vi fylls på och man är närmare leendet nu än man varit på åtta månader.
Kanske fryser man lite fortfarande, den där tidiga morgonen på väg till jobbet och kanske ångrar man där och då valet av kläder men det liksom gör ingenting.
För man vet.
Sommaren är snart här.
Och vet ni vad det bästa är? Den har precis börjat.
