Början och slutet....

Det var här berättelsen började.

och jag berättar en saga för dig
om hur det känns att
överleva nätter
utan dagar och om att älska
någon så hårt att man
förlorar känseln i händerna och i själen.

dina händer avslöjar en hemlighet
om att lyckas eller
kanske bara om
att
överleva sitt eget kaos när man
på förhand är dömd till
att förlora

men du står alltid rakryggad

med kärlek ända ut i fingerspetsarna

och

aldrig skulle du gråta,

inte ens när dina stjärnor

som lovat dig ljus i natten,

slocknar.

Hör du mina andetag?

Andas vi i samma takt min älskade?

–        ångesten äter sakta upp mig inifrån
viskar du med oro i ögonen
och när du vilar
mot mitt bröst

             lovar jag dig

att imorgon blir allting bättre

bara vi tillåter det.

-Jag litar inte på natten,

inte heller på de drömmar som formar kaos

i dina ögon, sade du

innan tystnaden tog över det som skulle blivit vår framtid.

Det var här berättelsen slutade.

du kommer ändå att fortsätta att vara hjälten
i min sönder skrivna saga om
kärlek

sorg

skratt

tårar

(om oss)

men ändå,

( du fick ju en hel saga)

ändå

vågade du inte riktigt

tro

andas

leva...

Berättelsen slutade just där.