Det börjar lite diskret.
Nästan så du inte märker det.

Egentligen.
En tanke
ett val
en stund när alla intryck samlas på hög och
det där omärkbara bildar ett okänt tomrum.
Det blir en förändring.
En ny färg.
Det sker lite då och då tills man till slut märker
att det som var
inte längre är
eller kommer mer att bli.
Det bildas ett oväder.
Nya intryck är på väg men allt håller andan
stillar sig och väntar.
Du är inte framme än.
I det nya.
Du är inte riktigt trygg.
Inte än.

Just nu vet jag inte riktigt vad det är.
Bara att det händer.
Det kommer att bli.
Vi går ju igenom olika skeden titt som tätt och
ibland fastnar man.
Mitt emellan.
Tappar fokus och koncentration.
Tappar lusten.
När benen slås undan och asfalten skrapar dina knän
är det lätt att bli kvar där.
Lägga sig till rätta och låta allt vara.
När livet leker med oss.
Prövar oss.
Igen.
När döden gör sig påmind och det där med att inte ta saker för givet
slår oss i nacken.
När saker händer som vi inte kan styra.
När det oväntade sker.

Väntar.
På den dagen när man åter igen kan greppa en tanke
sluta irra runt
börja känna sig hemma.
Acceptera.
Det är störande lite jag just nu
kan kontrollera
styra eller ens påverka.
Och det är då taget ska släppas.
Bara vänta in och
låta den där stormen dra över.
Bjuda in
med öppet hjärta.
Välkomna ytterligare
en erfarenhet.
Den som lever får se.
Och jag lever.
Och jag vill se
allt det där 
ni aldrig fick chansen se. 

Finast just nu - 
människor som gör en glad bara genom att finnas i samma rum. 
Kramar. Många och mycket. I alla tider. 
Snart nyår 
snart 
en 
ny 
start. 

Önskelista...

Kära tomten...

Ja jag vet
det är inte jättemånga dagar kvar men jag lovar att
du behöver inte leverera alla på en gång.
Jag kan vänta...något år eller så.

Jag önskar mig förmågan
att komma överens med mig själv,
lite balans vore rätt skönt
med det här att äta rätt
motionera
ta hand om
rå om
sig själv.
Jag vill fortfarande hitta de där stunderna när
jag verkligen älskar att svettas och går hem glad efter ett träningspass.
Nöjd.
Inte går hem med ännu mer ångest än när jag först gick dit
för att tusen speglar har fått mig på fall.
Jag vill ju fortfarande njuta.
Av allt jag tycker om.

Jag önskar nog
att träffa någon.
Någon som är lite fel och lite rätt
som låter mig vara lite fel och lite rätt
men
som låter krockarna däremellan få mjuka övergångar.
En person som har kläder lite snett
ett bord med ringar efter tusentals kaffekoppar och handdukar
så där fluffigt mjuka
som jag aldrig lyckas få.
Denna någon måste framförallt gilla mig och
vara stark nog att älska.
Mig.
Mina fel och brister och
mina fördelar.
Jag kan vara ganska ok när jag vill.
Och jag vill.
Massor.

Jag önskar kunna ge och
ta
lite mer, ja eller mycket mer,
kärlek från de som kommer i min närhet
som knackar på
kliver in eller
står utanför och väntar.
Jag vill kunna öppna mig mer
ta emot mer.
Vara mer.
Jag önskar fortsatta relationer med mina vänner
för utan er
skulle det bli tufft.
Outhärdligt.
Och fruktansvärt tråkigt.

Jag önskar mig som vanligt
att lära mig förstå mer
vad som är rätt eller fel
acceptera
kunna välja mellan två val eller varför inte krångla till det,
kunna välja mellan tre.

Att inte ta skit från människor som vill förstora sig själva
genom att förminska mig.
Jag måste bli bättre på att säga ifrån.

Jo jag önskar en meter snö också.
Eller kanske inte en meter men du fattar.
Inget avancerat alltså..

Med värme från mig.

Och till er där ute...vänta inte för länge med det där allra viktigaste.
Du vet, ta vara på de som finns medan de finns.
Och glöm inte heller
att ta vara på dig själv.

Om fyra dagar...

Söndag.
Igen.
Denna Söndag är inte lika fin som förra.
Inte lika lugn.
Harmonisk.
Inte lika vacker.

Men...

Fyra dagar kvar.
Fyra dagar tills jag är lite ledig
lite fri och jag sitter i bilen på väg mot de mina.
På väg till syrran och
hennes stämningsfulla julhem
hennes glitterprydda sillburkar och
våra försök till att baka julgodis.
På väg till vår egengjorda jultradition och
förhoppningsvis på väg
mot lite snö.

Om fyra dagar kan jag bara ligga i soffan och göra egentligen ingenting mer
än att äta choklad kolla på julfilmer, alla med samma budskap,
dricka glögg och ta oändligt med vackra kort.
Samla energi.
Börja om.

Jag kan kramas sådär länge
sådär hårt
med dem jag inte träffat på länge och
efter två sekunder så är det som om vi aldrig
varit ifrån varandra.
Om bara fyra dagar.

Mamma och pappa... skicka gärna ner lite (läs mycket) snö från himlen är ni gulliga. :) ♥

Idag ville jag prata med dig.

Du vet..

slå ditt nummer och berätta om

stormen i Göteborg.

Du skulle tala om riskerna med att gå utanför dörren

beordra mig att stanna inne

berätta om din dag och

som alltid fråga

när jag skulle komma hem nästa gång.

Jag ville höra din röst idag.

Du vet..

så där mycket så det gör ont i hjärtat och

luften räcker inte till och

när man inte riktigt vet var man ska göra av all saknad.

Jag saknar dig.

Jag ville säga hej till dig idag.

Prata om julen och

alla bestyr och jag skulle som vanligt tala om för dig att inte ta ihjäl dig

med allt som du ville

fixa

dona

göra

för oss och

du skulle skratta.

Jag saknar ditt skratt.

Jag ville så gärna

ringa dig idag.

Höra din röst.

Försäkra mig om att du mådde bra.

Du vet..

jag ville så där mycket

så man nästan går sönder för en stund.

Jag saknar dig.

Jag saknar dig så mycket.

Söndag.

Jag älskar Söndagar.

Jag älskar att vakna

hur sent som helst

dricka sent morgonkaffe

och gå runt i pyjamas hela dagen.

Jag älskar skratt.

För skratt är vackert och vackrast är du

när du skrattar.

Jag älskar samtal med innehåll, kanske tillsammans med lite vitt vin och

jag älskar sms som får mig att le.

Jag älskar choklad, bullar och klementiner.

Jag älskar en vacker bild.

Jag älskar att andas i samtakt och jag älskar mina vänner.

Jag älskar att planera och att pricka för saker

på en "att göra" lista.

Jag älskar att ha kontroll.

Jag älskar att skriva och jag älskar överfulla dansgolv.

Jag älskar att se natt bli till dag och

jag älskar julen.

Jag älskar energi, älskar att fota och jag älskar att fylla lägenheten med tända ljus.

Jag älskar

när allt

börjar bli vackert.

Igen.

Jag tror på styrkan.

Jag tror igen.

Jag tror på kärleken i små ögonblick.

Jag tror på lyckan i stora föreställningar.

Jag tror på mirakel och magi.

Jag tror att alla känslor som finns kan få plats i samma minut och

jag tror på

att gå vidare om än det smärtar.

För det finns ju en hel del att fortfarande se,

sade hon och ljusen från alla tusen juleljus speglade sig i hennes ögon.

Jag tror på att det faktiskt kan bubbla i bröstet

när alla känslor ramlar omkring

inuti

utanpå

samtidigt.

Jag tror på att le tills huden nästan spricker.

För det finns ju faktiskt en hel del att fortfarande le åt

trots att det ibland

gör ont när vi går.

Hur har vi annars orkat hittills?

Hon är en del av mig och

jag hittade henne där

en tisdag

en onsdag

och jag önskar

att jag hittat henne för flera år sedan.

Jag tror på förståelse.

Jag tror på vänskapsband och tillhörighet.

Jag tror att genom svårigheter kan man se ljuset

om man bara tillåter sig men

jag vet att det är lång tid kvar att lära.

Vi har klarat mer än många tror är möjligt.

Jag tror på styrka.

I små saker.

I små ögonblick och i stora sammanhang.

Jag tror på

att jag äger styrka.

Att fortsätta utan de nära.

De som fanns förut men inte längre.

De som andades förut.

Men inte nu.

Att sakna sin familj.

Men vi har varandra kvar.

Du och jag.

Vi äger styrkan att gå vidare.

Har du märkt det?

Och när tusenmiljoner juleljus lyser upp Göteborg

är det åter igen blandade känslor som bubblar i mitt bröst

kärlek

lycka

längtan

saknad

för jag önskar verkligen

att de fanns här.

Att mamma hade fått slå in paket

en gång till

att pappa hade fått öppna hennes paket

en gång till

att vi hade varit samlade

en gång till.

Men

jag tror igen.

Jag tror på

glädjen i små ögonblick

jag tror på

styrkan i alla händelser.

För vi har ju varandra.

Du och jag.

Vi klarar det, sade hon och gjorde tummen upp.

Jag älskar dig, syster.