 |
| (fotograf: ingen aning) |
Vi gör hela tiden val.
Aktiva.
Eller utan att tänka på det.
Bra eller mindre bra.
Livsavgörande.
Vi gör det för att komma i samklang
med oss själva.
Och vi måste hela tiden offra något
för att få någonting annat tillbaka.
Avstå från njutning för att njuta
ännu mer.
Offra lite tid för att få annan tid
till det som verkligen gör en skillnad.
Vi måste stilla oss, inte en gång
ibland utan flera gånger varje dag.
Stilla oss
för att hinna ikapp andas lugnare
andas alls.
Vi måste hamna i eftertanke, ro,
stillhet, sinnesro.
Annars dör vi. Inifrån.
Vår lilla röst tystnar, den som talar
om hur det egentligen känns.
Och är.
Den verkliga rösten.
Det verkliga livet, det som alltid
lever vidare vad som än händer,
är livet som finns och sker där inne.
Livet är på insidan.
Ditt liv.
När vi utåt visar styrkan som kan
försätta berg
modet som aldrig sinar
och
leendet som visar att det är ok.
Allt är ok.
Då skriker rösten ännu mer
vill att någon ska höra.
Att du själv ska lyssna.
För livet finns fortfarande på
insidan.
Den där känslan hur det är.
Egentligen.
Och det finns så mycket som aldrig
blir av.
Hjärtan som aldrig kommer att bli
förälskade.
Liv som aldrig kommer att bli som det
var planerat.
Många lever med en saknad och tomhet
de inte riktigt kan sätta fingret på men som finns där
och som har sitt fäste
i det där skrattet som inte hörs
längre.
Ditt egna eller någon annans.
I det där valet som gjordes men som
inte blev som man tänkte sig.
Det har sitt fäste i den där rösten
som tystnat.
Din egna röst.
Den lilla som lever och andas
där inne.
Livet är på insidan.
För om vi missar det där som känns.
Om vi stoppar undan plockar bort
struntar i det som verkligen känns
inte pratar om det där som gör så
himla ont
som river och sliter
då stannar vårt inre liv upp.
Vår röst.
Den där lilla
riktiga
rösten
som talar om för dig hur det känns
när du själv inte finner ord.
Vi måste stilla oss.
Stilla oss
för att hinna ifatt
komma tillbaka.
Vi måste hålla kvar den inre rösten.
För livet..
det finns på insidan..
