Och kanske...

Och kanske var jag aldrig beredd på

hur stort

på hur mycket det skulle komma att innebära

att inte längre vara dig nära

vara

de andra nära

de jag aldrig ville lämna.

Lämna.

För jag behöver nog ha dig, syster

Mitt innan storstaden ♥

på armlängds avstånd.

Och kanske visste jag inte

hur det egentligen skulle kännas

att bryta upp

bryta ner

packa ihop

(aldrig packa upp på riktigt för hemma blev borta och

de som alltid skulle andas slutade plötsligt)

Och jag saknar dig, syster

där nära ibland blev för nära men

där tryggheten bodde i andras rum.

Och kanske är styrkan det som visas

när borta blir det val man har kvar

och

som är valet man väljer

för att komma ifatt

komma ikapp

sig själv

göra ett försök

att välja sig själv

och

kanske är det så

att armlängds avstånd inte gäller egentligen

Syskon ♥

för i hjärtat är ni alltid nära

ni som försvann och

det är när jag hör din röst, syster

där du bubblar av ord meningar skratt och idéer,

som jag vet

hur kärlek

egentligen

känns.

Och jag tror att borta

en dag

kommer att kännas hemma.