måndag 20 juni 2016

Älskade du...




Fortsätt.

När dimman drar in och mörkret kommer.

Gå ändå.

Du är mitt i det där som andra kallar livet och

inte kommer du att minnas alla dagar som gick men

du kommer att äga minnen.

Du får smaka sorg. Ord i en viskning, I en storm.

”Aldrig mer ska de finnas”

Lägg dig ner en stund, men sätt dig upp sen.

Sätt dig alltid upp.

Sorgen är oändlig säger du men aldrig för evigt

säger hon som håller dig. Hon som tog emot dig i fallet.

Aldrig för evigt.

Fortsätt.

Gör det bara. Fast det gör ont. För ont kommer det att göra.

Såinihelveteont.

Gå vidare. Gå bara.

Precis som benen som vägrar sluta gå. Ta emot famnar som håller om utan att hålla fast. Ta emot.

Sluta aldrig röra dig. Sluta aldrig tro.

Fortsätt.

Sluta aldrig älska för att någon slutar älska dig. Känn slagen i ditt hjärta och ta emot fler.

Älska fler.

Svik inte för att det gör ont, sluta aldrig le mot människor som vill dig gott.

Sluta aldrig göra gott.

Fortsätt.

Fortsätt ändå.

När tårarna bränner och ångesten sliter i ditt bröst, fortsätt andas.

Fortsätt fast natten aldrig vill ta slut.

När regnet piskar huden öm,

fortsätt.

Gå bara.



Fortsätt ändå.

3 kommentarer:

  1. Så otroligt vackert Anna! ❤️💕

    SvaraRadera
  2. Ge aldrig upp!! ❤️

    SvaraRadera
  3. Du skriver så det gör ont. På ett bra sätt. Givetvis. 😘

    SvaraRadera