Hon har varit där
fingrat på det onda
slickat sina sår
och
väntat
väntat att det ska
komma en tid
då hans ord
hans vodka fyllda
ögon
hans händer
inte längre är en
del av hennes drömmar.
För i drömmarna
bär hon inga
hjärtslag runt halsen
i hennes bröst
men
det lämnar spår i
den tid som kallas liv
och
hon skriker;
jag har varit här!
Hon har varit där
med sitt huvud nära
hans bröst
med hans händer i
sitt hår
i en bil
i ett hus
i en tid
någonstans
där hennes fötter
inte hörde hemma.
Konturerna suddas ut
med tiden
det vet hon
och
rösten saknar klang
men
hon vet hur den
påverkade henne
hon vet
hur den fick henne
att känna
hon vet
hur natten
fortfarande inte är hennes vän.
Och hon står där
fortfarande
skriker;
jag har varit där!
Jag har varit
är
fortfarande
där.
Oj...gripande.
SvaraRaderaLäste dina texter i din bok. Hittade den på nätet. Dags för en ny snart?
Kram!!
Sorglig men vacker. Får mig att undra vad som hänt..
SvaraRaderaGrattis till platsen! /Yours M.
<3 Kramelikram
SvaraRadera