Har du någonsin lagt din hand på vinterns kalla kyla?

Har du någonsin trevat efter ljuset och

funnit det

precis vid din sida?

Har du någon gång slutit dina ögon och önskat

att imorgon

imorgon

blir allt bättre?

Att hårda ord ska studsa tillbaka

för du är trött nu

trött på att ta emot mer än du kan bära och

har du önskat att någon kunnat läsa det du har gömt i ditt inre?

Har du känt så?

I hemlighet?

Har du suttit där

bredvid någon och

önskat en evig lång natt?

Eller hoppats på styrka att resa dig och

gå därifrån och

aldrig

aldrig

vända om?

Har du tänkt en tanke åt

någon som tappat sin tro och

försökt laga

lappa ihop

trösta i oändlighet?

(tills det inte finns någon kraft kvar att ge)

Har du suttit där i skuggan av gemenskapen och

velat ha det så?

(Och ändå törstat efter närhet)

Har du någonsin valt att sluta existera?

Har du plötsligt vaknat

sekunden efter katastrofen och

känt solens första strålar

knacka dig på axeln och

har du någonsin hållit andan tills det gjort ont i bröstet och

i den stunden viskat till dig själv att

nu

nu räcker det.

(och i tysta rum försökt hitta alla bitar som utgör den du är)

Har du någonsin önskat

viskat

nära dig själv

nära de som borde ha varit en grund -

jag vill 

hoppas på

att vara något som du aldrig ångrar .