Sol. Eftertanke.

Onsdag.
Strålande sol på utsidan.
Sjuk Anna på insidan. Mellan mina väggar. Och det finns inget tråkigare.
Nu är det bara andra dagen men det räcker fan. Det räcker.
Det är ganska tomt och tyst i min lilla lya. Och det tycker jag inte om.
Alls.

Såg en film som gav lite eftertanke..
I en del av de stunder som dyker upp i livet så vet man. Vilka man har och inte har. Vilka man trodde man hade och som visade en annan sida. Helt plötsligt. Det handlar om att ge och ta. Vad jag vet iallafall. När ord inte speglar den handling som visas så kanske det är dags att sluta bry sig. Sluta kräva sluta kämpa. Sluta krypa för en liten stunds synlighet. Man måste vattna för att hålla vid liv. Inte bara säga att man ska vattna...
För så är det ju med allt vi ställs inför. Kärlek, familj, vänskap. Ger du inte tillbaka det du får så slutar någon del att andas till slut och då försvinner det som innan var självklart. Ta ingenting för givet. Bli aldrig för säker.
Utan vatten. Inget liv. Och en dag kanske man vaknar upp och har förlorat en mycket viktig del av ens liv medans man var upptagen att samla småsten eller att vattna bara på ett ställe. En blomma.
Utan vatten. Inget liv.
Det var en fin film om inte annat.

Fortfarande sol ute.
Fortfarande rossliga lungor.

Blä..