Att lära och att bli lärd..

Människor, upplevelser och händelser kommer till en när, 
och för att, 
man behöver dem. 
För att man har något att lära av dem.
Om dem.  
För att man har något att lära om sig själv.

Antingen finns man där och tar då tillvara mötet och meningen, eller så går det en förbi. 
Ni vet så där snabbt utan att man ens hann reagera. 
En flyktig bekantskap som inte blev något mer än ett hej 
på stan.
Någon man minns namnet på men inte var man träffats. 


Att lära sig av andra människor. 
Möten
tillfällen som får en att känna en mening. 
Ni vet när man träffar någon som får en att må bra
bara sådär
som ger energi de dagar man vaknar utan
som fyller på och aldrig aldrig låter tanken gå tom. 
Flyktigt möte som sätter spår
varaktiga stunder som man aldrig någonsin vill vara utan. 
Människor som faktiskt uppskattar en
för den man är. 
Som man ångrar att man inte träffat tidigare.



Ibland träffar människor punkter hos en som man trodde var glömda. 
Borta. 
Vänder upp sidor man önskar att man inte hade. 
Man blir lamslagen.
Förvirrad.
Nedstämd. 
Och när det händer av människor man verkligen tycker om,
undrar man vad meningen egentligen var och 
varför man låter sig påverkas. 
För man vet att man skulle sakna.
Ändå.



Men ni vet...

Människor, upplevelser och händelser kommer till en när, 
och för att, 
man behöver dem. 
För att man har något att lära av dem.
Om dem. 
Och kanske mest av allt -  
för att man har något att lära om sig själv.