Det här med att önska...

Jag önskar mig förmågan

att kunna komma överrens med mig själv.

Lite balans vore rätt skönt

när det gäller det här med att ta hand om

rå om

sig själv.

För jag vill ju kunna njuta.

Av allt jag tycker om.

Jag önskar kunna ge och

ta

lite mer, ja eller mycket mer,

kärlek från de som kommer i min närhet

som knackar på

kliver in eller

står utanför och väntar.

Jag vill kunna öppna mig mer

ta emot mer.

Vara mer.

Jag vill hitta förmågan att acceptera men kanske inte alltid förstå.

För ibland händer det saker som man bara måste igenom.

Och det här med att inte ta skit från människor som vill förstora sig själva

genom att förminska mig.

Jag måste bli bättre på att säga ifrån.

Jag önskar nog också

att träffa någon.

Någon som är lite fel och lite rätt

som låter mig vara lite fel och lite rätt

men

som låter krockarna däremellan få mjuka övergångar och

skapar karaktär.

En person som har kläderna så där lite snett,

ett bord med ringar efter tusentals varma tekoppar och

som har handdukar så där fluffigt mjuka som jag aldrig lyckas få.

Jag vill träffa en person som låter mig ha fönstret öppet på vintern,

som vill dricka kaffe ur en termos på ett blåsigt berg fastän det är alldeles för kallt och

som köper chokladbollar till mig utan orsak.

Och som vill dricka vin när natt blir till morgon och

prata om allt det där som är så vackert fast ändå inte men som är på riktigt och skratta åt oss själva och världen.

Denna någon måste framförallt gilla mig och

vara stark nog att älska mig.

Mina fel och mina brister och

mina fördelar.

Jag kan vara ganska ok när jag vill.

Och jag vill.

Massor.

Det vore rätt fint.