Sönder

Jag tänker på dig ibland.

Du.

Mannen i huset.

I vårt hus.

Du.

Som vi delade matbord med.

Och badrum.

Som satt

bredvid

i soffan vid våra filmkvällar och

skrattade.

Somnade.

Vi satt nära.

Sådär som man gör

när man är en familj på fyra.

En familj.

Lite lappad och lagad men

ändå en familj.

Jag såg en man på bänken

utanför torget idag.

Ovårdad och sliten

med alldeles för tunn jacka.

Han satt med det ena benet över det andra och

han hängde med huvudet.

Han likande dig.

Den du blev.

Efter att matbordet såldes och badrummet blev någon annans.

Efter att filmkvällarna blev färre och bråken fler och

familjen på fyra blev tre.

Efter att hon slutade andas.

Det bor en ny familj i vårt hus nu

med nytt matbord och

nyrenoverat badrum

men

om man tittar

riktigt

riktigt

noga

kan man se

våra leenden i deras ögon.