Insikt... (repris)

Det kan vara bland det svåraste.
Att förstå och att inse.
Att få klart för sig hur det ska vara.
Att komma till insikt.

Alla relationer man knyter har en viss betydelse. Vi skriver en del namn i sten och andra, flyktiga möten skriver vi med vacker handstil i sand. Sakta och så småningom försvinner de med tiden.
Men så finns de andra. De människor som sätter spår och bosätter sig i ens hjärta.
De tar vi med oss. Var vi än går och vad som än händer. Vänner för livet. Själsfränder till det sista andetaget.

Jag har mött människor.
Jag har skapat band och
jag kallar er för änglar.
Mina änglar med specialsydda vingar så att de passar bara er.
Mina speciella änglar.

Jag kanske landar nu. Jag har genom ord och händelser insett vissa betydelser och nu går jag vidare. Utan namnet som innan betydde skratt och glädje.
För ibland visar sig relationer vara något helt annat än vad det var från början.
Jag är en del av de svarta ord som sades. Jag är en del av ilskan.
Jag bär ett ansvar.
För oss.
För mig.
Men jag är den jag vill vara och det kan du inte ändra på.
Inte denna gång.
Aldrig mer.

Änglarna ger mig lugn när du ger mig stressiga ord.
De ger ger mig kraft att stå längst fram när du knuffar mig bakom.
Mina änglar.

Jag vänder ryggen till nu. Jag sänker mina trösklar medan du höjer dina.
Jag är jag och för någon är även jag en
ängel.

...och när mörkret sänkte sig önskade hon att hon hade skrivit ditt namn i sand...