Att beröra dig...

Jag kan inte ens beskriva dig med ord,

hur skulle jag kunna?

Att jag inte alls har något emot

när du råkar komma så nära

så min hand får plats i ditt nackhår

och kanske

kanske

skulle det inte göra något om du märkte att jag tittade på dig

i smyg

för jag blir lugn av dina ögon.

Alltid.

Jag låtsas ibland och

jag glömmer att tiden är passerad.

Vi hade nattliga samtal

vinsamtal.
Sådana där när man sliter ur sitt eget hjärta
håller det framför någon annan

i en sekund

i en minut eller flera
och

vi kunde slå ihjäl många timmar på det sättet

genom att lägga fram känslor som aldrig skulle få fäste

men som betydde något

som betydde allt

just då.

Vi slog sönder våra murar

på en inglasad balkong

en natt i Juli.

Vi slog

med knutna nävar

(Inte med mjuka läppar som vi båda hade föredragit)

Vi vet båda två att tystnad

är det enda vi har.

Som vi kan dela på.

Jag kan inte säga någonting till dig

bara finnas

intill dig

när du står lite för nära.

Jag vet inte riktigt om jag vill göra mig av med dig än.