Och jag gjorde som du sa
jag gjorde som du bad
jag gjorde...

I lågans sken ligger en person
vars namn jag innan kunde förlika mig med.
Hon andas ibland
på rutin
för andra
ibland andas hon
för att du vill
för att du ber henne
för att du har hennes vilja.

Ibland
när solen ligger lågt
ser hon bortom horisonten
ser hon en väg bort
ut
förbi
där du står men
alltid
får du henne tillbaka och
aldrig
finner hon kraften att slita sig loss.

Och jag gjorde som du sa
jag gjorde som du bad
jag gjorde...

I nattens dryga timma
plockar hon ihop sin själ
sin självkänsla
sin grund att stå på
när du knuffar henne åt sidan
varje dag
varje tillfälle du får
med ord
med kraft
med en röst som borrar sig in.

Låt mig våga nu

falla

tappa kontrollen

så jag kan ta mig upp

igen...

Låt mig ta en tid

bearbeta allt

förlora fästet

för att komma tillbaka

igen...