Inte ens Gud kan ta det ifån mig...

Vem mer än du och jag
räknar soluppgångar
längre?

Jag förstod aldrig
hur underbar du var
den dagen när
regnet föll
när tårar föll när
muren föll.
(den muren mellan min vilja och
dina tankar)
Jag missade din skönhet
med en bråkdels sekund och
jag jagar nu
ett tecken
ett möte
en gränd där vi kan
börja om
(eller tala om sånt som vi kan
ta lärdom av)

Och när dimman försvinner
bort och
luften klarnar kan jag
se dina avtryck i lakan
av äkta bomull och
din skönhet i ramar av
silver.
Jag förstod aldrig
hur underbar du var...


Vi placerade minnen det året.
Fina minnen
vackra minnen
minnen som bär våra namn.
Du blev ett avtryck det året.
Ett avtryck inte ens Gud kan ta ifrån mig...