En gång till...
det är allt jag begär
att få prata med dig
en gång till.
Att få slå ditt nummer
en gång till.
Gnälla över vädret,
klaga på mitt bekymmersamma ekonomiska läge,
snacka om saker vi tycker om.
Det går inte.
Inte idag,
inte imorgon
inte någon annan dag heller.
De flesta dör under sommar halvåret...
när du dog var det kallt ute och
hösten stod för dörren och
jag var inte alls förberedd på ditt sista andetag.
när jag ligger för att sova
är ditt andetag det enda jag hör.
Ditt sista andetag som du var tvungen att ta i mitt öra
trots att jag var 2,5 mil bort
trots att jag inte kunde hjälpa dig
hålla dig
andas åt dig.
Ditt sista andetag
i mitt öra
mitt i en mening
mitt i ett samtal
och jag
jag var inte där.
Just nu är inga kamper till för att vinnas.
Det är att kräva för mycket.
Det handlar om att ta sig igenom
härda ut
hålla ihop.
Det handlar om att fortsätta andas.
Precis om jag önskar att du hade gjort
den kvällen
när vi hade vårt sista samtal.
Jag kunde inte göra något.
Förstår du?
Jag kunde inte göra någonting och
i raden av alla tester
förlorade jag även den
och
förlåt mig
förlåt mig för det.
Allt är så stort.
Mycket större än det var igår och
idag
idag är jag liten och
du
du är fortfarande
utan andetag.
(Jag fick ditt sista.)
Bara en gång till vill jag äta dina bullar,
en gång till vill jag bli utskälld av dig,
en gång till vill jag gå en promenad med dig,
en gång till vill jag sitta bredvid dig och
hjälpa dig lösa korsord och
tänka att jag aldrig vill vara utan dig.
Bara en gång till...
Jag saknar dig.
Saknar dig så jag inte kan andas.
Jag saknar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar