I muggen fanns det hett kaffe...

Hon blev ett dammkorn
en smutsig trasa
i en unken soffa
i det som kallas barndomshem.
Och hon satte på tv:n
för att det inte skulle höras
för att det skulle se bra ut
normalt ut
när grannen ringde på dörren.
För det gjorde han.
Ofta.

Hon blev en kopia av gårdagen
en tanke om förbättring
en målad bild
i en unken soffa
men med hjärtat fullt av kärlek och sorg
som det inte fanns plats för
men som hon lade i en stor mugg
för det fick inte synas
inte höras
inte märkas.

Hon fastande på en fotografi ett dag
när Tv:n fortfarande var avstängd och grannen
höll sig hemma.

Och i muggen fanns det hett kaffe
med en skvätt mjölk
för det var så hon ville ha det.
Det var så vi ville ha det.
Varje dag.







Falling into the ghost in you.
I kept my place,
right there beside you,
kept my straight face
kissed
and I fell
and broke without grace.
I can hear your voice
through my cold and shivering soul and
there is nothing left to say
about the patterns you made on my skin.

I miss you...
when I sing...
when I sleep...
when I ...