Jag är inte ömtålig, vackra...

Om jag fick en chans att leva om mitt liv
skulle jag inte
vänt ryggen åt dina tårar
jag skulle inte
ha skrikit mig hes
att du var för mig, ingenting
ingenting alls
för det var du,
det var du som fick min värld att sluta snurra
(eller börja)

Blå,
blå som himlen skulle jag säga att de var
dina ögon
men du skulle bara skratta fast
det gör inget
det gör ingenting alls
för det finns inget jag älskar mer
än ditt skratt, älskling.

Hur kan man älska mig?
Hur vill du att jag älskar dig?

Du vill närma dig,
hålla om.
Jag vill plocka bort din rädsla att hålla för hårt
krossa
och jag säger
jag är inte ömtålig, vackra
håll mig innan jag går sönder
lägg dig här
nära.

Stanna för alltid...

Om jag fick leva om mitt liv
skulle jag
börjat med att sopa bort min egen rädsla
för det finns händer som vill väl
och du
du vill väl
och jag
jag vill be dig ha tålamod
för dina blå ögon
gör att jag vill leva

Jag vill leva, älskling!