Man kanske inte ska fundera så mycket...

Jag är sådan.
Funderare.
Vänder och vrider tills det inte finns något kvar och tills jag inte vet
vad problemet var från början.
Ältar för kanske
kanske
hittar jag något litet som jag missat och
får svar utifrån det.

Just nu tänker jag för mycket på vissa saker.
Undrar,
tänker,
försöker förstå hur vissa människor kan leva med sig själva,
försöker hitta orsaker och anledningar men
det slutar bara med att jag blir ännu mer förvirrad.
Frustrerad.
Sårad.
Förbannad.
Jag har varit en idiot.
En stor idiot.
Men jag kommer ingenstans.
Fattar ingenting.
Vet inte ens längre om jag vill veta eller förstå.
För man kanske inte ska fundera så mycket...

Jag kan hoppas
önska
att någon dag slår saker tillbaka.
Hårt.
Jag vet, man ska inte önska sådant för det är oetiskt men
jag gör det och förlåt mig för det då.

Tills dess fortsätter jag som vanligt.
Att vara den jag är för hur mycket jag än funderar,
vänder och vrider,
försöker förstå,
så kan jag inte vara något annat.

Jag hoppas att det räcker.