måndag 31 januari 2011

Håll morgonen långt borta...



Tyst. Det är ofattbart tyst här och det är skönt. Har aldrig gillat tystnaden men idag är det det bästa jag upplevt. På länge. Det blåser. Blåser bort. Drar förbi och jag sänker axlarna. Jag tänkte kanske göra någon nytta sen. Om jag orkar. Bara om jag orkar. Kroppen får bestämma idag. Ingen annan. Just nu är jag ensam. Jag behöver vara ensam. Iallafall idag. Kanske inte imorgon. Men här och nu.
Att komma till en återvändsgränd kan vara oerhört jobbigt. Eller fantastiskt. När kaoset lagt sig blir det oftast fantastiskt. Och stilla. Tankarna får fäste och man vet. Man förstår. Jag gör det. Iallafall idag. Kanske inte imorgon. Men här och nu. För livet ska ju vara just nu. Det som hände i det förflutna har satt sina spår och det gör ont. Förbannat ont. Det som händer imorgon vet vi inte ett skit om och det är svårt att leva i nuet. Vissa dagar är det det svåraste jag någonsin gjort.
Till slut tröttnar man. På att stå bredvid. Vid kanten. Vid sidan om. Hamna bakom eller utanför. Emellan stolarna. Trött på slocknande drömmar och initiativ. Trött på förbrukade chanser och möjligheter, på missade dagar för att man lever för någon annan. Trött. Så satans trött.
Det kanske är så enkelt ändå.
Tystnaden ligger kvar och jag trivs. Iallafall idag. Kanske inte imorgon. Men här och nu...



Det fattas något
saknas
en del
en liten partikel hos mig.
Du kommer med kärlek och
du
du har allt det där
allt det där som andra saknar.
Något vackert att fästa sin blick på
en mening
en vilja
men jag,
jag har ingenting
så dina planer kommer på något sätt alltid vara bättre än mina.
Så ge mig allt
allt jag kan tänkas behöva
cause it´s gonna to be a long night
och jag behöver
behöver dina armar
din billiga parfym på min hud
och vi kan leka
leka unga och berusade tills någon säger stopp
och
jag kan säga det är inte du, det är jag,
det är jag som är det största problemet
men jag vill inte säga det
för jag tror
jag tror att jag behöver dig inatt
hos mig
så släpp mig inte
släpp inte taget och hjälp mig hålla morgonen långt
långt borta.

1 kommentar:

  1. Ibland är tystnaden det bästa som händer...när man förstår och alla tankar äntligen hamnar på plats. Det är då man inser att man ska leva i nuet fast man aldrig egentligen gör det. Love

    SvaraRadera