Syster...

Jag kallar henne dum ibland.
Jag menar det inte
egentligen
för hon är fin.
Finast av dem alla.
Hennes skratt sätter sig fast
i väggar
i hela rum
i mitt inre och
varje gång hon ler
värmer hon någons frusenhet.
Hon värmer mig.

Jag kallar henne galen ibland.
För att hon är det.
Galen.
På sitt sätt.
Galen i skumtomtar,
galen i snö,
galen i livet.

Jag kallar henne ord ibland.
Hårda ord.
Ord jag ångrar.
För visst bråkar vi.
Vi är inte perfekta
inte bättre än andra
inte mer än någon annan.
Vi kämpar
med livet
med relationer
med oss själva.
Vi gör så gott vi kan.

Jag kallar henne syrran
ängel
själsfrände och
i mitt hjärta finns ett avtryck
av hennes existens.



(Och jag skulle sluta andas om du inte fanns i mitt liv)