Det var genom dina rörelser
jag vågade leva
(eller finnas på riktigt)
Kanske som du alltid velat.
Och det var genom ditt skratt
jag satte hopp om lycka
(eller förstod att det fanns ett leende
jag inte upptäckt än)
Jag vet hur du kämpade och
det var i den kampen
du fann ljuset som nu vägleder mig
(eller får mig att gå vidare)
Så som du skulle ha gjort...
Vissa dagar saknar jag dig mer än vad jag trodde var möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar