Genom mörka nätter

Jag vill placera mina ord lite annorlunda detta år.
Mitt i det som kallas kaos
katastrof eller
mitt i livet.
Jag har alltid haft en förkärlek till det som sätter spår
för den hårfina gräns mellan ord och
det som verkligen betyder någonting.
Tillsammans kan det bli storslaget.
Det är där jag vill ha mina tankar
min penna och mina bokstäver.
Jag är inte rädd för att de ska se mig svag.

För jag är svag.
Och stark.
Jag är precis som du.


Genom mörka nätter finns det som ingen talar om.
Där blir det till hotfulla kreatur som
slår ner och förstör.
Genom att sätta egna ord
på det som skrämmer mig
får jag skuggorna att bli till små insekter
som letar ljus på mitt fönster.
Jag kan följa dem med mitt finger men
de stör mig inte.
De kommer inte in.

Det är så jag måste göra.
Det är där jag vill placera mig själv och mina ord.
Mitt ibland de mörkaste av skuggor
de längsta nätterna
det mest hotfulla
där måste mina ord få egen kraft och
där kommer jag inte att vara ensam.

Där kommer jag att möta människor med utsträckta händer.


Och genom vinterns sista dagar
söker hon lösningar
hoppas på månljus och
sätter namn på varenda känsla.
Hon strör sina krossade förhoppningar
likt silverregn
där hon står och
inser att andetagen även är hennes.
De har alltid varit hennes.