Det finns fortfarande tid...

Att flyta omkring.
Vänta på en räddning
en flytväst
en livbåt.
Vänta på ett andetag
som kan föra en rätt.
Någon viskar att det finns fortfarande tid...

Människor man har träffat har en annan inverkan på ett trasigt hjärta.
De rör sig lite mer rofyllt
lite mer stilla.
De rörde vid mig och aldrig blir det som förut.
De som inte finns kvar och de som blev kvar.
De som fortsatte någonstans och de som fortfarande skriver sin historia.
De har alla en inverkan.
De har alla ett namn.

Livbåten dröjer.

Det blir aldrig riktigt mörkt.
Ett gatlyse nära mitt hus.
En bil som åker någonstans
som har ett mål.
Dessa lysen slocknar aldrig.
Det blir aldrig riktigt mörkt.

Flytvästen som kastades till mig passade inte.

Det finns tid till att invänta lugnet.
Tid till att andas in svaren på de frågor
som hotar min vardag.
Tid till att förstå.
Eller så stannar tiden just här.
Slutar att ticka.
Väntar med spänning på att någon okänd hjälte
ska dra igång urverket igen.
Kanske den hjälten aldrig kommer.
Kanske tiden stannar just där.

Jag fick en liten filt över axlarna ikväll.
Ett samtal
en vän
en räddning.

Livbåt och flytväst behövs inte
när man har en filt av kashmir
över sina axlar.




Hon letar luft i 578 bortkastade lungor och
hon söker efter spår
efter svar
efter ett tecken
och när hösten tappar sitt sista blad
kan man fortfarande höra henne
be
om natten.