Tog en vilodag...:)

Min rygg sade åt mig idag kl 05.45 att det var dags att ta en vilodag...:) Benen strejkade och jag trodde ryggskotten var ett faktum men med hjälp av söta små piller känns det relativt okej just nu.
Alla behöver vi lite vila emellanåt...

Människa är ett konstigt väsen...hör en sak och vips så skapades ett osant rykte. Inte svårt alls. Ett par ord, en mening i fel öron och sedan får man höra både det ena och det andra...Var befann man sig själv? Alltid får man höra allt efter alla andra. Det är mest spännande tycker jag. Den som det rör hör det inte förrän alla andra har hört det.
Nu är det så att det är bara att skratta åt det. Folk har inget liv...så enkelt var det.

You can laugh in my face if you want
I wont hear and I wont see.
I can never make you feel
when your heart is made of steel
and I can never become
that person you want me to be.



Imorgon blir det åter igen att inta sin inte allt för sköna kontorsstol och ta emot alldeles för många samtal och inse att man är rätt betydelsefull trots allt...:)

Jag kanske inte vet
hur du lekte som barn
eller
jag kanske inte vet namnet på spöket
som skrämde dig när du var liten...

men jag känner till den lilla ljusglimten i dina ögon
när du är lycklig
och
jag känner till vecket i pannan
när du funderar.

Jag kanske inte känner till
din innersta längtan
eller
jag kanske inte vet namnet på ditt första husdjur...

men jag känner till alla dina linjer
i ditt ansikte när du lyssnar på någon
och
jag känner till gropen i din högra kind
när du är orolig.

Jag kanske inte vet vad du gillar mest
men
jag känner till alla dina linjer...


Någonstans finns det någon som upptäckt just dina linjer och som älskar dig precis som du är. Glöm aldrig det! :)