Slutkörd...
Så känns det. I kroppen. Som om jag skulle ha gått igenom ett världskrig.
Det är ju det jag har gjort.
Innuti.
Striden pågår. Fortsätt kämpa. Fortsätt stå upp.
Men vad fan...jag finns och jag har en plats. Är det inte det som egentligen ska betyda något? Är det inte sådant som ska få en att hålla ut?
Jag är någon.
Jag har en plats och
jag betyder något.
För en del eller många men
för någon.
Det är stort.

Hennes ord i ett mail gör mig lycklig. Egentligen stod det inget speciellt men
det var till mig.
Det var ord och tid ägnat åt mig.
Hon tänkte mitt namn.
Det betyder också något.
Det betyder mycket även om vi egentligen inte känner varandra.
Vi vet inte mycket om varandras liv men ändå finns det en tanke mellan oss.
Hon ägnade några minuter till att skriva ett mail.
Till mig.
Till mig.

Alla har en plats.
För många eller någon.
Men en plats värd att ta.
Att erövra och att göra till sin.
Kriget inom mig kanske gör mig stark.
kanske får jag ut något av det.
Kanske är kriget inom mig något bra.

Skuggorna vid min sida gör vad de kan för att förstöra.
Bryta ner och ta bort
det som kallas styrka.
Mina ord biter inte på dem.
Ingenting just nu biter på den känsla som finns i mig.

But do you know what...


Jag har en plats och
jag är någon och
jag fick ett mail och
jag har ett namn som människor använder och
kommer ihåg.
Som finns med i tankar och
stunder då jag själv inte finns med.

Jag tänker hålla ut.
Stå kvar.

Jag tänker fortsätta kriga!