Jag behöver bli påmind...

Jag är här inne. Hon är här inne. De andra är där ute.
Vi kan se varandra i ljuset, i mörkret.
Vi kan höra varandras tystnad och
vi kan känna varandra i samma dröm.
Vi finns tillsammans.

Jag hade glömt hur lång vägen genom olika faser i livet kunde vara.
Jag hade glömt hur fort gräset kan växa och fort det kan vissna.
Försvinna och bli till ingenting.

Jag behöver lära mig om tålamod och väntan.
Förändring och att vara ödmjuk.
Jag behöver varje dag, varje natt,
bli påmind om de guldkorn som finns längst vägen.

Jag kommer fram till slut.
Innan dess hamnar jag fel, vilse, galet snett,
fumlande i mörkret och traskande i regn.

Det är då det finns ett val.




Du finns här inne med mig.
I mina tankar men ändå här inne.
De andra finns där ute.
Utanför.
Lite sådär bakom så bara skuggorna kan anas.

Hon är den vackraste för mig...