Till er...

Det finns tid till allt.

Tid till kärlek och hat, skratt och tårar.

Det finns tid till att vara närvarande och att dra sig tillbaka.

Det finns tid

till att tänka efter.

En gång till.

Det finns en tid där ord inte längre kommer att beröra

inte sätta avtryck eller få mening.

Ord är bara just ord

som är använda och

jag vet inte längre varför jag skriver.

Jag plockar bort för att få plats

för att få tid.

Jag låter orden vila

lägger bort

stoppar undan

tills de får en innebörd

tills de blir vackra och får färg igen.

För någon annan att använda.

Någon annan än mig.  



Jag lägger ner min strid.

Lämnar in mina vapen,

vänder på fotografier som skaver och känns.

Flyttar fokus, blir en i mängden.

Jag stänger ner mitt fönster.

Lärdom slog mig i ansiktet och

jag har sett tillräckligt.



Jag stänger ner nu.

Jag är klar.





Kanske orden kommer tillbaka. 

Kanske gör dom inte det. 

Kanske spelar det ingen roll.

Egentligen