För jag tänker drömma större...

För kaoset är ju redan här och jag tänker

ramla runt

famla efter och hitta

det där som jag länge letat efter och

jag tänker forma mina drömmar större och kanske

kanske de krossas hårdare men

jag tar den smällen.

Jag tar den.

För vad spelar det för roll

för kaoset är ju redan här.

Det blev sommar i år igen

brunbrända ben och rosévin och vitt vin

men aldrig rött

och när ditt leende smyger sig in vid min hals trivs jag nog lite extra.

Kanske när din mustasch formar sig efter hur du skrattar och

när dina armar visar hur en omfamning ser ut

vet jag att jag vill vara där.

Ett litet tag.

Tills någon av oss går vidare för det händer.

Det vet vi allt för väl.

Men just nu är just nu och

när hösten kommer kanske kaoset har blivit ett större kaos

men vad spelar det för roll?

Egentligen?

För det är ju så ibland

att man är rädd för att inte verka tillräckligt intressant.

Ganska ofta.

För jag är en sådan som gillar att dra ner persiennerna mitt på dan och handla på Ikea

och du vet att det ibland skrämmer mig.

Att jag säger att vi är så lika.

Fast ändå som främlingar.

Men det gör inget

för kaoset är redan här och en vän sa att man måste nå botten

för att kunna komma uppåt och

jag vet

jag vet det

så jag tänker drömma större

krossa hårdare

för sommaren är här men det kommer en höst och

kaoset är här men jag vet

att det kommer ett lugn.

Jag vet det.