När
jag var liten satt jag alltid på dörrtrösklar
Blåste
såpbubblor och hoppade i vattenpölar och samlade grodyngel till
husdjur
Jag
kunde lyssna till musik i timtal
skriva
ner alla texter och lära mig dom utantill.
Det
främmande fanns inte och det jobbiga var alltid enkelt.
Egentligen.
Nu
är jag inte liten längre
På
promenad genom staden i en svart skinnjacka och ösregn men utan
paraply.
I vinterkyla fast utan vantar.
Jag
är äldre nu. Mycket äldre.
Men
jag tror att det ska vara så, kännas så.
Bli
så.
När
jag var liten lekte vi i nya världar, jag och min syster
Gick
tipspromenader
fikade
i trädgården
byggde
ljuslyktor på vintern
Tände
ljus och klämde på paket under granen.
Det
främmande var fortfarande långt borta och hemma var alltid en plats
som
fanns tillgänglig.
Mycket hinner hända och
nu är jag inte liten längre.
När
jag kör i rusningstrafik med min bil, stressar iväg, jobbar dagarna
igenom
känner
jag mig plötsligt äldre än någonsin
eller
kanske minst i världen.
Men
jag tror att det ska vara så, kännas så.
Bli
så.
Det
också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar