onsdag 2 november 2011

Att se bakom människan... (Repris)





Människor som förändras finns det mycket att skvallra om. Det finns mycket att säga om dig. Om mig. Senaste året ömsade jag skinn ganska ofta. Det är endast några få som vet hur allt egentligen är. Då kan jag tänka; de som pratar ligger oftast på gränsen själva.

Det syns igenom.

Kanske skulle de vilja samma sak. Kanske skulle de också vilja våga. Kanske är det därför de måste prata. För att det främmande är lite läskigt, obehagligt. För att det påminner dem om något som skaver. Det visar sig tydligt i prövande tider vilka som är vilka. Det finns inget som kan sticka i ögonen så som framgång. Som kvinnor som väljer en annan väg. Som tar beslut. Det sticker i ögonen på dem som aldrig själva vågar.

Det går också bra att säga; Grattis! Det går också bra att visa respekt, att tänka; det kan hända mig också. Hur vill man att snacket ska gå då?

Jag beundrar de som vågar.


Och ganska nyligen tvärnitade jag vid den berömda väggen. Sådär så jag fick blåmärken. Det var det som hände. Det var mycket som kom ikapp då. Glädje som man inte hunnit känna. Sorg som man trängt undan.


Jag har iallafall fått veta det mesta om ödmjukhet. Jag har till större delen sänkt mitt tonläge. När det gäller vissa saker har jag tagit bort trösklarna helt. Jag har lärt mig vad som är grundläggande i en människas liv. Det har varit en tuff resa. En resa som fortsätter.

Jag vet också att miraklet är inte bara ett, eller två. Miraklet pågår hela tiden. Miraklet lyser svagt igenom svarta vardagars förbannelser. Även om det dröjer innan man finner förmågan att se dem så finns de där. Väntar. Andas. (Det kommer en dag när de blir synliga även för mig)


För egentligen finns det ingenting att vänta på. Ingen som kommer gående mot mig med en trolleriväska eller tre önskningar. Livet är hårt arbete och en själ som värker sig ut. Genom betong. Genom berg.

För den enda jag kan förändra är mig själv.



Idag:

Jag är nog lite starkare. Jag försöker att inte ta skit längre. (Eller jag gör mitt bästa med att skita i skiten som projiceras på min spegelbild) Försöker lära mig. Jag har fortfarande inte sovit men jag är rätt ok.



Dagens lilla mirakel.



1 kommentar: