Man ska inte begära...

Man ska inte begära att bli älskad
eller att någon annan ska stå ut med en
man ska inte lura in någon
i ett vilset liv
man ska vara rädd om andra människor
inte utsätta dem för ett oändligt sökande
en kamp
som inte är deras.

Man ska inte.

Jag har gjort det och jag ångrar mig.
Jag ångrar mig.


Ska vi sitta här tillsammans?
Du och jag och skrika ikapp
förbanna tiden
i maktlöshet?
Eller vi kanske bara
ska hyra en film?
Vi kan prata om livet?
Jag kan lyssna
jag kan göra det
för dig
för oss
så maktlösheten inte får fäste.
Vi kan stanna här
bli som alla de andra
för att passa in
inte sticka ut
bara för att höra samman.
Jag menar
det är något vi skulle kunna göra.
För jag vet hur svårt det är
att känna
att springa när fötterna sitter fast i etthundra kilo cement
att sjunga
att andas när någon satt lås på dina lungor.
Jag vet hur det känns att inte hitta ut.

Och jag har hamnat här
i din soffa
med en maktlöshet i mina händer
medan du skriker
skriker dig hes
(och jag känner inget annat än en lust att ge upp)