Innan sista striden är över...

Jag vill lära mig hålla kvar ögonblicken.
Hårt.
Låta vissa försvinna för att kunna fånga nya men
de viktiga
de som betyder något
vill jag kunna hålla kvar.

Jag vill lära mig hur man hanterar insikt.
När den kommer som en kalldusch och
det som innan var självklart och orubbligt
blir till ensamhet.
Jag vill veta hur man läker sveket.

Jag vill höra mer om att välja fel men
att hitta ett sätt att vända om och göra det riktiga.
Att återfå hoppet och låta sekunderna bli till livslånga timmar.
Timmar att se tillbaka på.

Jag vill se mer av det vackra i det kantstötta och
jag vill hitta en färgnyans i det som andra kallar grått.
Jag vill att andra ska se det vita i mitt svarta.

Jag vill se mig i den spegel som jag själv hängt upp.
Av egen kraft.
Jag vill inte leta efter mina konturer i någons solglasögon och bara anta att jag finns där.
Någonstans.
(För om jag inte vinner denna strid blir det den sista. Jag måste vinna över dig.)


Till er som inte ville förstå...

Jag vill kunna skriva bort den här sorgen,
det här sveket.
Skriva allt otäckt ur mina drömmar.
Jag vill aldrig bli färdig.

Till dig som aldrig ville någonting...

Jag såg en man halsa ur en spritflaska idag
på bänken alldeles intill torget.
Jag kom att tänka på dig.
Jag undrar ändå ibland hur du har det...