Hon finns där ingen annan finns.
I en oändlighet.
I en stum väntan och
hon söker kraft i det som gått förlorat
för länge sedan.
Hon öppnar dörrar som andra har stängt
bara för att se
om det finns sparade andetag
som hon kan kalla sina egna.
Hon fångar eldflugor
i sina händer,
hon målar vintergatan
fast hon aldrig sett den och
hon låter andra gå före i en kö
för hon vill aldrig se vad som finns
när väntan är slut.
Hon är den som går förbi,
som ingen ser,
som alla ser men inte märker.
Hennes resa bytte riktning.
Priset steg och
den packade väskan blev kvar på en station
hon inte minns namnet på.
Du såg aldrig henne.
Du ställde undan den stol
som bar hennes namn och
du släckte ner det rum
hon fann trygghet i.
Du skrattade åt hennes ord och
när tystnaden blev till vardag
glömde du bort
att hon hade ett namn.
Du släckte ett liv.
Det var där resan slutade...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar