Hon tänker ofta...

Hon tänkte mycket
på sin mor
hennes leende
som lyste upp natten
hennes trygga stämma
som fyllde hennes drömmar
med vackra sagor varje kväll.

Hon minns
den dagen
då hon föll från världen
där uppe
från trettioförsta våningen.

Hon önskade sig en liten bild,
en minnesbild där konturerna aldrig bleknar och
där hon visste att ingenting förändras.
Någonsin.
Hon önskade att hitta sig själv

och
sent en natt
fann hon
inom sig själv
i ett minne
inuti en spegelbild
en liten flicka
med sommarblå klänning
och

hon skrev här
med fukten
från sina tårar
på den fönsterruta
som inte fanns
men som fanns då
som fanns förr
när hennes trygghet fortfarande levde på
trettioförsta våningen.