Att skriva någonting annat än dikter eller texter här, med eller utan mening, är svårt. Svårare än jag trodde. Det handlar ju om mitt liv! Kan väl inte va så svårt? Eller?
Det är det. Jag gillar att ställa mig bakom konstiga ord eller surrealistiska meningar. Som bara jag förstår och knappt det ibland. Där kan jag vara mig själv eller någon annan. Där behöver jag inte förklara mig utan det gäller bara för er att läsa, tycka om eller inte tycka om. Det blir aldrig mer än det och jag gillar att ha det så.
Egentligen kanske hon vill sätta sin prägel på ett annat sätt. Ett vackert sätt.
Jag står inför ett vägskäl nu. Kanske jag alltid har gjort men nu är det på riktigt. Nu går det inte att vänta längre. Det skrämmer mig en del. Eller ganska mycket faktiskt. Jag vill inte bestämma. Jag vill inte vara den som tar beslutet för i de flesta fall så slutar det med att jag väljer fel. Jag är sådan. En sån som alltid får den andra vägen. Den som ingen skulle ha valt och som alltid innebär mer jobb. Hur vet man vad som är det rätta då?
Hur vet man vilken väg som är enklast? Vet ni vad det mest jobbiga är? Att i detta fall finns ingen enkel väg. Ingen riktning som innebär mindre arbete. Ingen vacker stig att sätta sin fot på.
Har det någonsin funnits det?
I slutet kommer det att löna sig. Det vet alla. Jag med. Det handlar om att stå kvar bara. Hålla sig fast. Hitta en punkt som jag kan fästa blicken på när det snurrar för mycket och ha tålamod. Mycket tålamod. För det handlar ju trots allt om ett liv. Mitt liv. Min framtid. Det måste väl ändå vara värt något.
Enkelhet är något som får ligga på is ett tag. Tålamod och kraft är något jag måste lära mig mer om. Hitta tiden och förmågan att vinna tillbaka en liten del av den värdighet som försvann för några år sedan.
Ännu ett styrkeprov ska genomföras.
Jag vaknade av att någon grät i natt. Jag gick upp men det hade tystnat. Jag tog ett glas vatten och när jag såg mig själv i spegeln så upptäckte jag att det var jag själv som hade gråtit.
Det fanns ingen annan.
Inte här.
Men i ett annat rum,
i ett annat liv,
finns det någon som just nu vaknar och tycks sig höra någon gråta
bara för i nästa sekund
se sig själv i spegeln och inse
sin egen skörhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar