Hon vet hur man faller...

Det är i gryningen du märker skillnaden.
När nattens stjärnor lämnar avtryck
på hennes hud
kan du se förändringen.
Det finns ingen kvar att fråga.
Det finns ingen bok med svar att få tag i och
du viskar i hennes öra att
det gör ont.
Du lovade att stå kvar i motvind
att säga det du tänkte på
att ge det du har
men
när mörkret skingras
vet du att sista ordet är sagt.
Du vågar inte chansa mer nu.
Du vågar inte älska
för att sedan stå kvar med orden
-det gör ont-


Hon har gjort det förr.
För henne är det mer en vana
att falla utan skyddsnät
och hoppas
på kraftfulla armar.

När solen står som högst
ber du om en smekning
en frihet
som ingen upptäckt än.
Du ber om saker
hon för länge sedan valt bort
för att just slippa viska orden
-det gör ont-

Hon provar alltid med att le
fem sekunder längre
än igår för på så sätt
komma närmare sig själv
och
kanske är det så
att det tar tid att falla
när man vet
att det som gör mest ont
är faktiskt att landa

-Det gör ont-

men när hon faller
vet hon precis hur hon ska göra
vad som behövs för att landa mjukt


Hon har ett eget litet recept
delat med resten av världen
men sådant ska man inte
tala högt om...

När han går mot dörren som leder till hans helvete
ser han på henne och viskar
-det gör ont-

Hon vänder sig om och fortsätter falla...