Hennes namn är Ella...

- Vad tänker du på Ella?
- Jag tänker på alla förlorade människor där ute
som inte känner den värme jag skapat åt dem.
- Vilka är dessa människor Ella?
- Människor utan ögon. Som du.
- Vad menar du?
- Du vet ingenting. Du kan inte se det som jag ser och
det är sorgligt tycker jag.
- Ella, vad vill du göra?
- Jag vill låta vingarna falla
så de ska kunna önska att de ska falla mjukt.
Mina vingar.
- Vad vill du att jag ska göra, Ella?
- Jag vill att du ska förstå.
- Förstå vad?
- Att somna med drömmar betyder inte att det inte gör ont längre.
Inuti.
Att radera har aldrig funkat för mig.
- Hur menar du Ella?
- Jag kladdar bara över det jag aldrig blir nöjd med.
Kanske är det därför ingen kallar mig vacker längre.
- Men du är vacker, Ella.
Du får aldrig tro något annat.
- Man behöver inte andas jämt heller. Bara man inte glömmer
hur man gör.



Hon heter Ella och är 15 år gammal.
Hon drömmer om ett nytt liv varje natt och
varje sekund föds hon på nytt med sig själv som åskådare.
Hon bär på två bomullsvita vingar. Hon har glitter på sina handleder och
hon bär på hemligheter som hon viskar i mörkret.
Hon är kantstött med en önskan att bli hel och
hon har svårt att inse hur vacker hon är.


- Hur mår du Ella?
- Som ni.
- Vi mår bra.
- Med fallna vingar vid sina fötter
kan ingen må bra.
- Du är fin Ella.
- Jag kommer aldrig att bli lika fin som någon annan.


Hon heter Ella och är 15 år.
Hon önskar att havet var fyllt av pärlor som hon kunde samla på och
hon besitter en styrka som andra skulle avundas men
som hon inte kan kontrollera och
när hennes ögon når spegelglaset inser hon aldrig
hur vacker hon är...