Låtsas att du bär mig...

Låtsas att vi leker en lek,
kanske kurragömma och
låtsas att du hittar mig och bär mig
över stora vattendrag som gömmer det förflutna.

Hon faller med en önskan att landa rätt eller
bara lite mer bekvämt än förra gången och
hon samlar ihop de ord som betydde något för en tid sedan och
hoppas att deras mjuka kanter ska rädda henne.
Hon tror egentligen inte på själva flykten
hon tror på att lämna saker för att finna något bättre men
det ser alltid bättre ut på papper än det gör i verkligheten.

Låtsas att du skriver en bok om mig
där jag är hjälten som övervinner allt men
det är svårt att finna en handling än mindre mening i slutna famnar och
när det enkla blir för enkelt är det svårt att förstå sin sorg.

Hon skrattar med en längtan att visa rätt känsla vid rätt tillfälle eller
bara agera normalt när det krävs av henne och
hon målar blommor för hon har glömt hur man beskriver skönhet med ord.
Hon vet att åren aldrig kommer åter men
hon kan inte sluta hoppas på att få se dig igen och
förbereder sig ifall hon skulle höra sitt namn på någons läppar.


Låtsas att i leker en lek,
kanske kurragömma och
låtsas att du hittar mig
på samma sätt
som du hittade mig för flera år sedan.