Att lära sig att skratta...

En konst.
En spricka där ljuset letar sin in.
Ett steg som leder bort.
Det är där vi är.
Det är där vi lärde oss att skratta.

Åt världen.
Åt det som gör mest ont.
Åt varandra.
Vi vet hur man gör nu.
Vi har lärt oss att ge livet ett leende.
Kanske kan vi skingra mörkret.
Kanske kan vi gå vidare.
Tillsammans kan vi skänka världen det leende den sedan länge förlorat.

En del i vardagen.
Det där lilla extra som kan förflytta berg.
Vi kan göra det.
Vi kan göra underverk
för vi
har lärt oss att skratta.
Du och jag har visat att vi kan.
Vi
två av de mörka
har hittat ett ljus
vi kan dela med oss av.
(annars är det svårt att dela för inget vill befinna sig i skuggan av något annat)

Vi hittade en tavelduk.
Ett landskap fullt av färger.
Vi tog ett steg och
hittade en dag ännu ogjord.
Vi lärde oss att skratta...