Du kunde ha gått förbi...

Idag är det bara en sån där dag. När egentligen allt är som vanligt men ändå inte.
På sitt eget vis.
Jag kan inte få dig ur mina tankar. Kan inte strunta i dina sömndruckna ögon en tidig morgon. Inte heller kan jag strunta i dina uttryck och funderingar som egentligen ingen människa kan förstå sig på! :)
Jag kan inte strunta i dig...

Du har gjort mig lycklig. Du har gjort mig arg.
Ledsen.
Sårad.
Men du har gjort mig lycklig. Alldeles för många gånger för att det ska kunna göras ogjort.

Kunde du inte bara ha gått förbi mig den där dagen för många år sedan?
Kunde du inte ha tittat åt ett annat håll och ignorerat mig?
Men du stannade kvar.
Betraktade.
Sade hej och undrade vem jag var.
Jag skulle aldrig ha låtit dig komma nära.

Din famn var som formad efter min och det var så enkelt.
Vi.
Du och jag.
Som om vi bara varit ifrån varandra och hittat tillbaka.
Hur kan man bara ignorera något sådant?

Jag kan inte sluta tänka på alla tokigheter vi hade för oss,
alla galna upptåg.
Alla skratt.
Inte heller kan jag sluta tänka på de tårfyllda nätter vi kunde ha. Dagar när vi trodde vi var över för att i nästa stund bli starkare.
Tillsammans.
Galna i en galen värld men ändå perfekta
i ett trasigt universum.
Kunde det inte ha varit så för alltid?

Du fick mina tankar att samlas och du fick ordning på dem. Nästan hela tiden.
Dina tankar var bara dina för du var den starka av oss.
Den rationella.
Den som trodde på verkligheten och gjorde den till vår. Jag var den lite tokiga.
Trasiga. Mörka.
Men du fixade till det.
Nästan alltid iallafall.

Idag är det en sån där dag. Jag kan inte få dig att försvinna från min näthinna.
Du gjorde mig lycklig.
Du gjorde mig arg.
Ledsen.
Sårad.

Sårad alldeles för många gånger för att det ska kunna göras ogjort.