Att rå över..

Man kan aldrig hindra tiden från att gå.
Det går inte att rå på en evighet, mamma. 

Att flyta omkring.
Vänta på en räddning
en flytväst
en livbåt.
Vänta på ett andetag
som kan föra en rätt.
Någon viskar att det finns fortfarande tid...

Människor man har träffat har en annan inverkan på ett trasigt hjärta.
De rör sig lite mer rofyllt
lite mer stilla.
De rörde vid mig och aldrig blir det som förut.
De som inte finns kvar och de som blev kvar.
De som fortsatte någonstans och de som fortfarande skriver sin historia.
De har alla en inverkan.
De har alla ett namn.

Livbåten dröjer.

Det blir aldrig riktigt mörkt.
Ett gatlyse nära mitt hus.
En bil som åker någonstans
som har ett mål.
Dessa lysen slocknar aldrig.
Det blir aldrig riktigt mörkt.

Flytvästen som kastades till mig passade inte.
Det finns tid till att invänta lugnet.
Tid till att andas in svaren på de frågor
som krånglar till vardagen.
Tid till att förstå.
Eller så stannar tiden just här.
Slutar att ticka.
Väntar med spänning på att någon okänd hjälte
ska dra igång urverket igen.
Kanske den hjälten aldrig kommer.
Kanske tiden stannar just där.

Men det finns en evighet någonstans
bortom det som var
det som fanns och
bortom det som kommer att finnas.
Det finns en evighet, mamma och i den finns du. 

Jag klarar det.
Alla människor har en källa någonstans, full av möjligheter, kunskap och styrka.
Jag med.
Men ibland vet jag inte var jag lagt nyckeln.