söndag 18 mars 2012

Älska mig...


Älska mig, bad hon.

Älska alla mina brister
mina fel
mina underliga funderingar
mina smala händer
mina lite för tjocka lår.
Älska mig.

Älska alla mina brister
mitt häftiga humör
min tråkiga filmsmak
mitt behov av organisation och kontroll.

Älska mig

när jag inte orkar mer.

Håll mig hårt och viska att du älskar mig.
Nära.

Jag vet
jag är udda
lite galen
ganska svår
men jag gör mitt bästa
jag försöker
jag vill lära mig.

Älska mig, bad hon.

Älska mig är du snäll...

(Och det jag önskar är att jag inte vore så lätt att glömma bort.
Att mitt namn vore värt att nämnas. Om och om igen. )

2 kommentarer:

  1. Dig kan man aldrig glömma...

    SvaraRadera
  2. Hej du, Angela Engström här. Fin dikt, känner igen mig lite faktiskt.

    Jag är också ganska svår. Kanske inte så lätt att glömma mig dock - inte bara på grund av mitt unika namn. Jag tror inte att det är värt att glömma någon som skriver så fint som vi gör. ;) Jag lade för övrigt till dig på Facebook.

    SvaraRadera