Om du blir berörd av mina ord
endast en gång
endast lite
så har jag lyckats.



Kanske ska vi sitta här?
Tillsammans och
ropa ikapp
skrika högt
högt
över allt och alla!
Eller kanske ska vi bara
hyra en film?
Vi kan prata
prata
prata hela natten
om livet
om döden och
drömmar som slutade att finnas och
jag kan lyssna
jag kan göra det
för dig
för oss
så skiten inte får fäste.
Vi kan sitta här
som andra gör
göra allt för att inte hamna i ett fack
bara för att
höra samman.
Jag menar
det här är något vi skulle kunna göra.
Du och jag
med vin i våra glas och färg på våra kinder.
För jag vet
hur svårt det är
att känna
att springa med kroppen i tusen kilo cement
att skrika
att prata
när någon slitit ut ens lungor.
För jag vet
hur det känns
att inte hitta ut
att inte hitta hem.

Och jag har hamnat här
hos dig
med en hopplöshet du lagt i mina händer
medan du skriker
ropar dig hes
och jag
jag känner inget annat än en lust
att laga
lappa
i all evighet.