Jag vill slutföra loppet...

Jag önskar mig något mer.
Något att luta mig tillbaka mot.
Jag önskar något att tro på.
En mening.
Ett ord.
Ett tillfälle som kan förändra slutet
(eller fortsättningen)
på min historia.
Jag vill springa färdigt det här loppet.
Slutföra striden
satsa och vinna
eller förlora men med vetskapen om att jag gjorde mitt bästa.

Jag önskar mig en dröm.
En tanke där jag kan forma mina egna mönster
dekorera med egna händelser och minnen och
där jag kan avgöra själv vad som är rätt eller fel.
Där kan jag skriva en egen handbok
stapla upp problem med tillhörande lösningar och
referera till vänner som goda källor.

Där går någon jag kände en gång,
som formade bokstäver i mina meningar och
som hade en stol i mina tankar.
En dag reste han sig och gick,
lämnade stolen tom och bokstäver omkastade.
Idag kan jag inte ens stava hans efternamn och det retar mig.
Jag kunde det en gång...
Jag vill bjuda in honom i mitt rum,
mitt tänkta skydd,
låta han skriva ett kapitel om hur det är när allting ändras.
Hur ett ansikte byts ut mot ett minne och hur ord som delats
blir till stoft som vi inte längre kan se konturerna av.
Kanske han vill stava sitt efternamn åt mig om jag ber honom?


Tillsammans med förlorade eller borttappade karaktärer
kan vi även hitta
kvarglömda leenden
namn som vi stoppat undan och
tillfällen som vi inte förstod meningen med.
Kanske saker som innan varit allt för grumliga kan börja klarna?
Kanske kan jag då
just då
slutföra mitt lopp.