Bilden av dig...

Jag ringde dig idag.
Du,
som var den stora
starka
betydelsefulla
i hennes liv.
Som hon älskade och
lovade sin tid till.
Ditt forna jag är borta och rösten som slog emot mig var bitter och tom.
Det var inte längre du.
Vet du att hon litade på dig?
Hon litade på att du skulle fortsätta vara den trygga
även den dagen när hennes röst inte längre fanns bland oss.
Hon fick oss att tro på din styrka.

Efter dessa år vet vi bättre.
Otaliga försök
mängder av samtal och
tusentals bedjande ord senare
vet vi
att det inte spelar någon roll längre.
Tror du att hon visste det?
Inners inne?

Det finns ingen ork längre att bära dig.
Det finns inga ord som kan få dig att tänka om
tänka ett steg längre
få dig att se dig själv.
Det enda som jag kan ge nu är några samtal
när tillfälle ges
(men desto fler meningslösa tankar.)

Vi försökte rädda dig från vad vi visste skulle bli ditt liv men
du är inte den man räddar.
Du är den man tänker på med sorg och som man inser
att det inte längre spelar någon roll.
Den enda som kan hjälpa dig nu
är du själv...


Jag ringde dig idag.
Det var ett kort samtal.